I en park någonstans i centrala Barcelona sitter jag och för första gången på femton veckor låter fingrarna flyga från ena tangenten till den andra.. äntligen. Tankarna på att återuppta skrivandet har gäckat mig i många dagar, bidragit till sömnlösa nätter när inspiration och idéer endast fått utlopp i ändlösa loopar i huvudet. Graden av tillfredsställelse är i det närmaste omätbar då jag nu med min nyinköpta laptop återigen kan forma tankar till ord.
Passionen till träningen, kosten och ett hälsosamt leverne har varit min morot till skrivandet, men så dramatiskt som mitt liv har förändrats de senaste månaderna så har jag fler skäl än någonsin tidigare att dokumentera och delge pusselbitarna som formar mitt liv.
Jag ska göra det enkelt för er läsare och börja där jag slutade, förra året i mitten på juni. Jag hade precis gjort mig vän till ett nytt ansikte på gymmet, en tjej som jag än idag har mycket att tacka för. För att göra en lång historia kort så blev efter flertalet pass på gymmet och en och annan löprunda i skogen min nyblivna vän mer än bara en vän. En vänrelation som utvecklades till ett fem månader långt förhållande vilket jag redan i ett tidigt skede trodde var mitt livs kärlek. En underbar sommar 2010 med minnen för livet till en flytt från lilla Nyköping ned till Barcelona. Då var det en ständigt pågående dröm som förgyllde min vardag, jag hoppades innerligt att jag aldrig skulle behöva vakna. Men idag sitter jag i skrivande stund och har inte längre en hand att hålla hårt i utan livet har gått vidare. Jag har som sagt den kvinnan att tacka för mycket, hade det inte varit för henne hade jag nog inte som jag nu gör, suttit under ett palmträd på en parkbänk i världens bästa stad. Jag ser det som en god erfarenhet, de fem månaderna var trots allt de mest händelserika i mitt liv.
Den första september flyttade vi ned till Barcelona, en trång men charmig etta blev första anhalten. Jag hade haft tre veckor på mig att avveckla mitt liv i Nyköping och förbereda mig för storstaden. Genom Pia Nilsson en kär vän till min mor så kom jag till Barcelona med två kontakter i min mapp. Runt lunch fredagen den tionde september hörde jag av mig till kontakt nummer ett, Kristoffer Palmgren, rekryteringsansvarig på företaget One Contact. Tre timmar senare satt jag på min första seriösa arbetsintervju med skjorta och finskorna på. En kvart in satt jag och försökte se mig själv sitta och jobba med telefonförsäljning. Är jag en telefonmänniska? Gillar jag att prata länge i telefonen? Har hört från alla hålla om och om igen att jag måste lära mig att ARTIKULERA och tala TYDLIGT? Vad gör jag här tänkte jag..
Nu snart sex månader senare, efter gårdagens extraknäck på jobbet och med ett nyskrivet kontrakt på fast anställning ångrar jag mig inte en sekund! Jag kunde inte ens i mina tankar visualisera mig själv ringa till personer och få betalt för det. Hur kunde det då bli verklighet, till dagens vardag, till ett jobb jag längtar till och mer än gärna jobbar extra på? Jag som alltid fått det projicerat att tala tydligare så man förstår vad jag säger. Nu har jag kommit fram till följande, jag har alltid negligerat alla infall om att jag talar för fort och inte gör mig förstådd. Jag har förbisett alla gånger folk har frågat om vad jag sagt. Nu skulle jag ju få svart på vitt om det verkligen är så som alla säger, har de rätt så skulle jag ju uppenbarligen inte kunna sälja något. Och ja, folk omkring mig, ni har haft rätt, jag kom tidigt till insikt om hur mitt tal haft sina svagheter när det kommer till ljudnivå och artikulation. Så i telefonen på mitt nya jobb blev det för första gången uppenbart för mig själv och det kom helt enkelt att bli ett sätt att överbevisa mig själv jag kan ändra på mitt tal.
Känns otroligt skönt att jag en gång för alla slagit slag i saken och ändrat på det dåliga beteendet, ingen är perfekt men jag hoppas att man inte ska behöva fråga om lika mycket längre iallafall!
Så i dagens läge med fast jobb, boende ordnat fram tills den sista augusti och en vardag som uppfyller alla förväntningar så kan jag kort och gott säga att lyckan infinner sig i hög grad.
Och ja, självförtroendet är på topp!
Har hela dagens söndag fri utan större göromål och åtaganden, så jag ska genast ge mig i kast med nästa inlägg.
Stay tuned!
