Den 1:a januari så har jag i exakt sex år tränat aktivt från tre till tio gånger i veckan, under dessa år har jag vid ett fåtal tillfällen tvunget behövt vila pga sjukdom. Hur många veckor har jag själv valt att ha uppehåll? En vecka i juli 2010.
Så vad är det som varje gång drar mig in i gymmet eller ut i löpspåret? Varför har jag inte som alla andra svackor, motivationsbrist och eller bara vill ta det lugnt i perioder? Njuta av livet, passa på när jag är ung, unna mig mer av det goda här i livet? Det finns ett väldigt enkelt svar.
Människor dras till vad vi älskar. Har vi en mindre bra dag (det finns egentligen inga dåliga dagar, gör om, gör rätt och framförallt TÄNK rätt så är varje dag i veckan fredag) så längtar vi hem till stabilitet och trygghet. Hemma vet vi vad som väntar.
Jag har två hem, där jag bor och där jag tränar. Jag älskar att träna. Jag är helt övertygad om att jag njuter av livets goda. Jag har haft perioder där jag negligerat mitt eget bästa. Men jag har lärt mig av mina misstag och gått vidare. Jag har börjat lyssna på min kropp och börjat lära mig ett helt nytt språk. Jag, min kropp och min själ har nått en form av förståelse för varann. Ännu har vi mycket mer att lära av varann, men de senaste två åren har vi gått från främlingar till riktigt goda vänner.
Jag har tidigare misshandlat mig själv, utnyttjat mig kropp och gör det än idag. Men aldrig i samma utsträckning som tidigare. Jag har lärt mig en läxa, ju färre gifter desto bättre välmående. Hur kan jag ha varit så dum, feströkt? Så patetiskt. Alkohol? Än idag förekommer det, men kaos-kvällarna är det slut på. Ni känner nog vid det här laget till de mest uppenbara effekterna av alkohol. Frågan är just om det någonsin har kommit något gott ur den ädla drycken? Din självbild har säkert många gånger känts förstärkt, men din kropp har aldrig uppskattat dig för det. Det är inte så konstigt med tanke på vad alkoholen gör mot din kropp.
I nästa inlägg skall jag återigen redogöra vad det är i detalj.
Så var var vi, jo motivation. Resultat är vad som motiverar. Med rätt förutsättningar så finns det inga hinder förutom din egen vila. Som i föregående inlägg, lägg fokus och energi på vad du faktiskt kan påverka.
Som jag ser det, i min värld, finns inga uppoffringar. Jag gör en sak och går inte miste om någonting annat. Kom ihåg att du kan inte ångra vad du inte gjort! Jag har insett vad jag mår bäst av, jag vet hur bra jag kan må. Därför har jag inga svårigheter med att upprätthålla rutin, när det kommer till kost och träning. Köra på ett vinnande koncept, toppform året om, hur kan det på något plan vara jobbigt? Det är ju vad var man mår bäst av!
Efter alla år fram till idag, kan jag konstatera faktumet att jag blivit beroende av endorfinerna som hård träning producerar. Går det mer än en dag utan träning får jag ångest. Frågan som nu dyker upp till ytan - finns det någon baksida? Om det gör så ser jag den inte. Jag har hälsan i behåll, har inga men och inte dragit på mig någon skada. Det skingrar mina tankar och gör mig klar i huvudet. Det har format mig till den person jag är idag. Att vara konsekvent fullbordar varje dag, vecka, månad och år i mitt liv. Så länge jag kan gå kommer mitt liv kretsa kring den ultimata drogen, vad kretsar ditt liv runt?
The pain of discipline is far less then the pain of regret!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar